Facebooks fördelar vinner….

Läste på Aftonbladet om att Facebook gör oss olyckliga!

Dvs: Andras statusar gör oss olyckliga!

Inte så tung artikel med djuplodande analys men kul läsning ändå! Kan känna igen lite grann den där hetsen när man kikar på alla vänners härliga semesterbilder och undrar varför man själv inte reser 1000 ggr per år till härliga ställen och sen visar upp det? Eller när duracell-kaninsenergin formligen sprutar ut från vissa vänner som tycks ha all världens energi i sin kropp o bara väntar på att få berätta det för omvärlden.

Har man en dålig dag (som faktiskt inträffar) och går in på FB och läser super-uppåt-statusar så kan ju svetten i pannan infinna sig rätt fort… Men vet ni, det bjuder jag gärna på! Den allra mesta tiden så är det snarare tvärtom för mig. Jag blir pigg, glad och uppåt av alla mina vänners bilder och roliga små meningar o tyckanden om livet. Att få vara en del av deras liv i stort och smått är stort i min mening.

Människor kommer oxå alltid att jämföra sig med sin granne i nån bemärkelse och det sker varje dag i verkliga livet, så det är klart att det oxå spiller över i våra liv på webben!

Det nya tecknet Sarcmark hjälper ironin på traven

Äntligen har tecknet kommit!
Ett tecken som verkligen begraver alla missförstånd för alltid. Eller?
Det är välkommet och jag har saknat det utan att veta om det.
IRONINS tecken Sarcmark


Jag läste någonstans att jag uppenbarligen tillhör ironins generation och det verkar stämma bra med tanke på hur ofta jag faktiskt ironiserar min omgivning men också mig själv. Tänk, nu är det möjligt att även ironisera i sms och mail. Galant!

Läs mer här

Källa: aftonbladet.se

Kommunikation i det digitala rummet

Människor vill vara delaktiga och känna att deras röst hörs.

Att Aftonbladets kommentarer ökat ser jag inte som något konstigt, som Dagens Media skriver om idag.

Det finns ett behov av interaktivitet och tvåvägskommunikation i digitala medier och det ser heller inte ut att avta eller nå ett tak utan istället öka.
Förr i tiden fanns det något som hette; fem tycker till eller ngt liknande på Expressens sista sida. Man sände in sin kommentar i ett fint frankerat kuvert och hoppades innerligt att få bli publicerad. (ja, jag sände in en gång och kom faktiskt med i tidningen)
Sådana funktioner finns ju kvar idag men då i våra papperstidningar med en begränsning om hur många som får komma till tals. Helt andra möjligheter ges ju på internet där man i princip kan publicera hur många kommentarer som helst och det tycker jag är någonting bra.
Människan har ett behov av att få berätta ”sin” historia, att bli sedd och kunna vara med och påverka. Inget nytt drag men mer synligt idag då webben är det medium som formligen exploderat.
Tänk bara på Twitter och Facebook och fascinationen med det; att berätta med 140 tecken vad du gör just nu.
Det kommer med största sannolikhet uppstå nya ideér för hur kommunikationen kommer se ut i framtiden i det digitala rummet och jag har en känsla av att det inte ligger så värst långt fram, utan den är här och nu, lika snabb som en kort blinkning.

Har man anledning att bli oroad nu?

Det sker många omvälvningar i världen – man slår upp tidningen, lyssnar på radio, ser tv eller surfar..överallt dessa alarmerande nyheter. Den globala uppvärmningen…finanskrisen och nu ett nytt smittsamt virus!
Jag ska villigt erkänna att jag blir oroad. Det är så mycket som är illa och hur ska man ta in allt? Jag vill inte drabbas av moralpanik! Man får helt enkelt följa nyheterna, vara vaken men ändå försöka ha en normal vardag och stay positive! Vad annat finns det att göra?

Vi lever i oroliga tider och jag undrar ibland vart allt ska sluta? Vad blir det som får oss först? Naturkatastrofen, svält, pandemi eller andra faror? Jag vet att jag lever i ett priviligerat land men det betyder inte att jag bryr mig mindre..Man hör saker, man har en massa information/kunskap men vad gör man av den och har man verkligen den rätta kunskapen?
Många frågor som kräver svar!

?